Facken Akademikerförbundet SSR och TCO har tittat på hur ungdomsarbetslösheten hänger ihop med lagen om anställningsskydd (LAS), för att se om det finns fog för högerns påståenden om att LAS orsakar arbetslöshet bland unga. Resultaten är tydliga: något sådant samband finns inte. Enligt Akademikerförbundets beräkningar är mellan 90-99 % av de unga arbetslösa inte arbetslösa på grund av uppsägning och kan därför inte ha påverkats av lagen om anställningsskydd, med dess ”sist in först ut”-regel. TCO:s siffrorvisar att endast 2,5 procent av de unga arbetslösa är arbetslösa på grund av personalinskränikningar, alltså har LAS-reglerna omöjligen orsakat arbetslösheten för 97,5 procent av de unga arbetslösa.
”Det viktigaste som framgår (…) är emellertid att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna, dvs var fyrtionde arbetslös 15-24-åring, var arbetslösa på grund av personal-eller driftsinskränkningar. I gruppen 15-19-åringar var andelen så liten att SCB inte ens kunde beräkna den.” (TCO:s rapport ”LAS turordningsregler inte orsak till den höga ungdomsarbetslösheten”)
Akademikerförbundet har gjort en kartläggning av de egentliga orsakerna till arbetslösheten bland unga:
”Av de 150.000 mellan 15 och 25 år som söker arbete kan det vara intressant att se hur de blev arbetslösa. Mellan 40 och 60 procent av dem (det varierar med säsongen) har aldrig tidigare haft ett jobb och har därmed inte blivit av med något arbete (varken på grund av Las eller något annat skäl). Ytterligare mellan 25 och 30 procent är så kallat ”återinträdande” på arbetsmarknaden, det vill säga de har haft jobb tidigare men gjort annat den senaste perioden företrädesvis studerat på heltid och därmed inte varit arbetssökande. De är inte heller arbetslösa för att de blivit av med något jobb.
Kvar i gruppen arbetslösa mellan 15 och 25 år blir de som verkligen har blivit av med jobbet och direkt söker nytt. De utgör mellan 15 och 30 procent av de ungdomsarbetslösa. Men hälften av dessa (15–20.000) blev av med jobbet för att det var tidsbegränsat och berördes alltså inte heller av Las och dess turordningsregler. Kvar av de ungdomsarbetslösa blir i stället de mellan 1.000 och 15.000 unga (stort spann på grund av den finansiella krisen) som har blivit av med jobbet och som blev av med det på grund av personalinskränkningar, det vill säga den enda grupp som på något sätt kan tänkas beröras direkt av Las.
Av de ursprungliga 150.000 unga arbetslösa kvarstår alltså mellan 1 och 10 procent som har blivit av med jobbet på grund av personalinskränkningar. Och av dem vet vi att det bara är en del som rimligen kan ha påverkats negativt av Las. Många kan ju ha blivit av med jobbet för att företaget lades ner eller av andra skäl som inte hänger ihop med Las. Och de kan ha blivit av med jobbet för att de var påtagligt mindre kvalificerade än sina äldre kolleger (vilket ju ofta är fallet när man är under 25 år).” (DN Debatt 21/9-09: ”Ungas arbetslöshet hänger inte ihop med Las-reglerna”)
Tydligt är att det stora problemet för oss unga på arbetsmarknaden inte är att det finns en lagstiftning som reglerar hur och varför man får säga upp folk, utan snarare att unga antingen alls inte får något jobb (vilket i sin tur förstås hänger ihop med att det förs en för dålig politik för att bekämpa arbetslösheten i stort) och att de jobb vi får, är otrygga springvik eller tidsbegränsade anställningar. Slutsats? Det behövs en politik som investerar oss ur krisen, som skapar fler jobb, en politik som rustar unga för att kvalificera sig för de jobb som kommer, och det behövs mer – inte mindre – trygghet på arbetsmarknaden. Kan vi nu släppa diskussionen om LAS och ta itu med de verkliga problemen?
/Elisabeth Biström, vice ordförande för Ung Vänster
