Nu har debatten om friskolornas vinster kommit igång lite, det är bra. Rapport hade igår ett inslag om mångmiljonvinsterna i skolaktiebolagen. Tydligen kunde ägarna förra året casha in 84 miljoner i aktieutdelning, 84 miljoner som förstås annars hade kunnat gå till att anställa lärare, köpa in nya skolböcker, eller på något annat sätt höja utbildningskvaliteten.
Det finns många anledningar till att inte vilja ha privata skolor alls. Men det minsta man kan göra, vore i alla fall att förbjuda vinstdrift inom skolväsendet. Pengarna ska gå till elevernas utbildning, inte till ägarnas bankkonton!
Det är något väldigt ruttet inom svenskt utbildningsväsende. Idag håvar de före detta ägarna till skolföretaget John Bauer in en storkova på att sälja koncernen till ett danskt investmentbolag. Tidigare har det uppmärksammats att John Bauer använder en stor del av de skattepengar de finansieras av till att ge sina ägare aktieutdelning. 2005 och 2006 gjorde de en vinst på 120 miljoner, varav 40 mille gick till utdelningar. Många sköna slantar rätt ner i privata fickor alltså, pengar som hade kunnat användas till att anställa fler lärare, studie- och yrkesvägledare eller skolkuratorer, rusta upp nedslitna lokaler, eller köpa in nytt undervisningsmaterial.
Ska skattepengarna gå till aktieutdelningar, eller till elevernas utbildning? Valet borde vara enkelt.
Lästips: Ung Vänsters vice ordförande Elisabeth Biström har skrivit en krönika om det skeva fokus som präglar debatten om skolan.
”Det största problemet med Björklunds snack om disciplin och kontroll i skolan, är inte åtgärderna i sig. Visst är det knäppt att sätta (betygsliknande) omdömen på småbarn, och visst ligger det nära till hands att raljera om Major Björklund, när han likt en papegoja upprepar sitt mantra om ordning och reda. Men det värsta är nog ändå att viktigare debatter inte får plats och att intressanta politiska skiljelinjer därmed aldrig görs tydliga: de som handlar om annat än betyg och konfiskering av mobiltelefoner. De som gäller lärarnas arbetsvillkor, om rätten till kunskap för alla, om den inte längre befintliga likvärdigheten i utbildningssystemet.”
Du kan läsa hela krönikan här.
