Frågor och svar

Här hittar du frågor och svar kring ungdomars arbetsmarknad. Om du inte hittar svaret på din fråga, så kan du maila till info@ungvanster.se, så svarar vi så fort vi kan.

Hur vill ni lösa problemet med arbetslösheten?
Det finns flera sätt att lösa arbetslösheten. Det ge­mensamma för alla dessa åtgärder är att man måste satsa sig ur en lågkonjunktur, inte tvärtom. Ung Vänster vill anställa fler personer i offentlig sektor, något som i förlängningen också skapar fler jobb i andra delar av ekonomin. Vi vill också att taken och ersättningen från a-kassan höjs – i dagsläget kommer en Volvoarbetare som förlorar sitt jobb bara att få ut hälften av sin lön i a-kassa. Eftersom a-kassan fungerar stabiliserande för ekonomin mildrar den konsekvenserna av lågkonjunkturen. Om människor har pengar i plånboken kommer de även att konsumera vilket är bra för frisörsalonger, skohandeln, restauranger osv. Det är inte alls detsamma som att sänka skatten vilket framför allt gynnar de rikaste som ändå inte konsumerar mer för sina pengar utan lägger pengarna på hög.

En annan väg ut ur krisen är att skapa fler jobb i byggsek­torn. Varje byggjobbare som anställs skapar arbetstillfäl­len för ytterligare tre personer. En omfattande nybyggnation krävs för att lösa bostadsbrisen, idag råder det bostadsbrist i var femte kommun och hälften av landets unga mellan 20 och 27 år saknar egen bostad. Samtidigt är behovet av klimatinvesteringar stort, då många av de lägenheter som byggdes under miljonprogramsåren har ett stort upprustningsbehov och bokstavligen läcker värme. Vi skulle vilja ha ett statligt investeringsprogram inom byggsektorn.

Är det inte bra att göra det billigare att anställa?
Den sänkta arbetsgivaravgiften som regeringen infört har nästan inte skapat några jobb alls. Alla de under­sökningar som har gjorts visar att den här sänkningen har varit en ovanligt dum affär i relation till hur mycket den kostat och hur många arbetstillfällen det skapat. Till och med finansminister Anders Borg har påpekat att sänkning av arbetsgivaravgiften inte ger några jobb.

Avgiftssänkning är ett extremt trubbigt vapen mot ar­betslösheten eftersom den sänks för alla anställda. Även för redan anställda. Sänkningen av arbetsgivaravgiften för personal under 26 år har gått ut till alla företag utan att de har behövt anställa en enda person! Man behöver istället satsa på de som är arbetslösa och har svårt att hitta jobb istället för att dela utan en gigantiskt rabatt till alla storföretag. Hade man använt de här pengarna till att anställa i den offentliga sektorn hade det blivit be­tydligt fler jobb.

Arbetsgivaravgiften är en avgift som betalar framtida pensioner, täcker för skador på jobbet osv. Ung Vänster vill alltså att arbetsgivaravgiften ska vara kvar, eftersom den utgör viktiga försäkringar och pension för de som jobbar. Borgarna vill istället öka vinsterna i företagen.

Varför ska de som bara är hemma och drar få lika mycket som de som arbetar i a-kassa?
En försämrad a-kassa hotar tryggheten för alla löntagare. Tryggheten är viktig för oss alla, vem som helst kan drab­bas av arbetslöshet. Inkomstrelaterade ersättningsnivåer motverkar en press neråt på lönerna. Om ersättningen vid arbetslöshet blir mycket låg kommer den som är arbetslös slutligen tvingas att ta ett arbete till mycket låg lön för att försörja sig. Detta undergräver hela den fackliga tanken om att ingen ska tvingas att ta arbete till lägre lön än någon annan som gör samma arbete. Regeringens politik kan tvärt om driva fram en situation där arbetslösa tvingas att bjuda under varan­dra i löner långt under avtalsnivån.

De sänkta ersättningarna kommer att sätta press på lönerna neråt och i allra störst utsträckning på lönerna för de redan lågavlönade kvinnorna i LO-förbunden. Det är nämligen ofta inom lågavlönade yrken som många konkurrerar om arbetet och där det finns många som kan göra samma jobb; arbetskraften här är mer utbyt­bar. Om ersättningen är 65procent kan man anta att det är inom dessa yrken lönekonkurrens neråt kommer att ge störst effekt. Det riskerar att ytterligare öka de redan be­fintliga skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner. De sänkta ersättningsnivåerna slår alltså hårt både utifrån klass och kön mot LO-förbundens medlemmar.

Är inte LAS dåligt för unga?
Enligt lagen om anställningsskydd (LAS) gäller den så kal­lade turordningsregeln som föreskriver att den som sist blev anställd också är den som först får gå om företaget tvingas till uppsägningar (småföretag är undantagna). Den här regeln skyddar från att arbetsgivaren får möj­lighet att sparka folk till exempel för att de organiserar sig fackligt, säger ifrån eller på annat sätt gör sig obekvä­ma hos chefen. Dessutom är det så att äldre personer som arbetat länge inom ett företag har mindre chans att få ett nytt arbete än någon som är ung. Det finns en myt om att LAS-reglerna har varit fyrkantiga och rigida och skapat en massa problem. Naturligtvis är det inte alltid den som kommer sist in som är minst lämpad att stanna.

Men så är inte heller lagen formulerad. Till exempel be­höver det inte vara så att kocken på en restaurang måste sluta även om hon anställdes sist. Lagen tvingar bara arbetsgivaren att komma överens med facket – vilket nästan alltid fungerar så att båda parter kan tycka att det är okej – och förhindrar på så sätt godtycke från arbets­givarens sida och möjligheten att arbetsgivaren snabbt kan bli av med dem som står upp för sina och andras rättigheter.

Men om det är ett litet företag, typ en salladsbar, är det inte bät­tre att den får betala lite mindre i lön för att ha råd att anställa?
Nej, det är det inte. På vissa håll Europa har löntagare tvingats gå med på lokala undantag från riksavtalen när facket varit svagt eller i dåliga tider. Då har företagen lyckats pressa fram reella lönesänkningar på sina håll. Risken är alltså att man använder arbetslösheten och hotet om arbetslöshet till att försämra för många eller alla löntagare. Det skapar ett tryck nedåt på löner och arbetsvillkor med krav på ännu större försämringar för att rädda jobben.

Rent allmänt kan man säga att det inte är någon lös­ning om löntagarna går med på att sänka lönerna och försämra villkoren för att behålla jobben. Då minskar rationaliseringen, utvecklingen i ekonomin stannar av och låglönejobben ökar. På sikt förlorar alla på det. Del­vis är poängen med en solidarisk lönepolitik att dåliga företag ska gå i konkurs. Fackföreningsrörelsen kan inte rädda alla jobben. För de arbeten som finns kvar och de nya som skapas ska vara goda arbeten, moderna och konkurrenskraftiga. Ett bättre sätt är att rädda männis­korna som drabbas av nedläggningar med en omställn­ing till nya jobb, till bättre löner och villkor.

Är det inte bättre att ha ett timvikariat än att inte ha något jobb alls?
Det skapas inte fler jobb för att ungdomar blir rättslösa på arbetsmarknaden. De osäkra anställningarna är ett sätt för arbetsgivare att kontrollera sina anställda. Är man otrygg på arbetsplatsen är man mindre benägen att organisera sig fackligt eller bråka om lönen. De os­äkra anställningsformerna har under de senaste åren blivit allt fler utan att arbetslösheten har sjunkit i samma takt. Det vi kan se är att de fast anställningsformerna har blivit ersatta av de otrygga. De allra flesta visstidsanställ­ningar går aldrig över till en fast anställning.

Det är viktigt att påpeka att redan idag är det ungdomar som går på osäkra anställningar och att påstå att det skulle ge fler jobb att göra det lättare att sparka ungdo­mar är inte sant. Eftersom arbetslösheten är högst i de sektorer där osäkra anställningar är vanligast förekom­mande så blir det tydligt att förslaget inte syftar till att skapa fler jobb.

Det som kommer att hända är att fler får otrygga jobb där man inte kommer att våga säga emot chefen med risk för att få sparken och där man inte vet om man få behålla jobbet från den ena dagen till den andra.

Ungdomar vill ju inte ha fast anställning!
Precis som alla andra vill vi ha en fast inkomst och veta att man har jobbet kvar i morgon även om man säger emot chefen. Två undersökningar som genomförts av tidskriften Arbetsmiljö, med några års mellanrum visade att praktiskt taget alla – 96 procent – önskade fasta anställningar. De unga är lika intresserade av fast jobb som de äldre. Ungdomsstyrelsens frågade 1998 ungdomar i åldrarna 16-29 år om olika mål som de an­ser viktiga att uppnå. Högst på listan kom, förutom ett eget boende, att ha en fast anställning. Det gäller båda könen och ungdomar med olika utbildningsbakgrund. (Källa: Anställningsformer och arbetstider, LO).

Varför är ni emot att studerandevillkoret avskaffas?
Den som studerar gör en insats för att förbättra sin posi­tion på arbetsmarknaden. Det är rimligt att man då får möjlighet att söka efter lämpligt arbete efter studierna. Det finns inget skäl varför de vilkas enda problem är att de inte funnit sitt första arbete efter studierna ska hän­visas till socialbidrag. Det finns också anledning, precis som med arbete, att det ska löna sig med utbildning. Att kvalificera sig för en inkomstrelaterad försäkring är ett första steg till ekonomisk trygghet och därigenom också ett sätt att genom sin utbildning komma ett steg när­mare arbetslivet. Studerandevillkoret minskar även hin­dren för äldre att börja plugga och dämpar snedrekry­teringen till högskolan.

Vad handlade Vaxholmskonflikten om?
För att kollektivavtalsmodellen ska fungera är det viktigt att ingen arbetar under den svenska avtalsnivån. Det som hände i Vaxholm var att fackförbundet Byggnads vidtog stridsåtgärder mot det lettiska företaget Laval som utnyttjade lettiska arbetare för 30-40 kronor i tim­men. Byggnads ville att de lettiska arbetarna skulle ha rätt att komma till Sverige och få lika höga löner som svenska byggnadsarbetare. För att förhindra att lönerna och villkoren dumpas behöver all arbetskraft oavsett et­nicitet jobba på lika villkor. Många av de som kommer till Sverige och arbetar saknar det allra mest grundläggan­de arbetsskyddet, får inte ut sina löner, bor i utdömda lokaler och hotas av sina arbetsgivare om de talar med facket eller med svenska myndigheter. Det är en slags jobbtrafficking som arbetsgivarna vinner på. Det står i strid med den svenska modellens viktiga beståndsdel om att alla företag konkurrerar på samma villkor, både utländska och svenska. Byggnads agerande är helt i linje med den svenska lagstiftningen om att fackföreningen får vidta stridsåtgärder om företagen vägrar att teckna kollektivavtal.

Är det verkligen rimligt att facket tar strid på företag där ingen är medlem i facket?
Det vore väldigt dåligt om de fackliga organisationerna inte fick kämpa även för ickemedlemmar. Arbetsgivaren kan då genom att bedriva utpressning slippa medlem­mar på arbetsplatsen och slippa följa kollektivavtalens regler. Ett starkt incitament skapas för att inte anställa fackanslutna. Systemet med kollektivavtal gäller på hela den svenska arbetsmarknaden. I stort sett alla yrkes­grupper riskerar att utsättas för lönedumpning om vissa företag får rätt att driva verksamhet i Sverige till löner och villkor som är sämre än svenska avtal.